omtanket

på det gamla året och jag är hemma för första gången på minst tre år (kommer inte ihåg längre bakåt...). Jag tror det kommer att gå bra, vi kommer att överleva. Det lugnande medlet hjälper till och jag försöker acceptera verkligheten som den ser ut just nu. Nästa år hoppas jag att det blir annorlunda. Det är ju inte bara Alice och jag som mår dåligt av det här.

Det första decenniet på det nya milleniet är avklarat och de flesta sammanfattningar verkar dystra. Visst har det hänt bra saker också?

för i år. En deltagare kom till samtal och det var tur det, så fick jag göra lite nytta. Annars pratade jag en del med en kollega och gick hem vid lunch. Solen skiner, det är kallt. Har bestämt mig för att försöka få ihop fler människor som lioksom jag vill åtgärda allt smällande före och efter nyår. Vi kan inte ha det så här!

i mellandagarna, ett intressant koncept. Några av deltagarna kommer till samtalen och det är tur det, för vad hade jag annars gjort? Har pratat med våra två arabisktalande kollegor istället och det är givande det med. Fast jag undrar vad de tänker, de är så artiga...I dag frös det på efter blidvädret i går, och som alltid blir det intressant att ta sig fram, både till fots och till hjuls. Hittills har det gått bra...

kom till en av Leas ungar på förmiddagen. Sorgligt, men sånt är livet, ibland dör man. Det var den ungen som höll sig för sig själv och som satt utanför husen i morse. Nånting var fel, vad är svårt att säga. Synd, som sagt,  men vad kan man göra? Ingenting...

blev det många fina bilder som jag kommer att terra er med under veckan som kommer. Vi åt en fiskrik julmiddag och det var helt ok. Lax, sill, Jansson och lutfisk. Lutfisken är min favvo! Mamma hade kokat rödkål, men vi fick lite bekymmer med vad vi skulle ha den till...I dag kanske vi hittar något alternativkött (kalkon, gås, vildsvin, hjort...) Och, ja, det är för att vi fått nog av hur grisarna behandlas. Man kunde sluta äta kött, det har jag redan provat en gång (höll upp i två år), men det är ju så gott.

SOR går på 6an och jag kan inte med Elijah Wood. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, killen kan inte agera! I alla fall inte i den storyn. Han spärrar upp sina blå ögon och ser allmänt förvirrad ut. Sedan känns det inte som att storyn får bära filmen, det handlar mest om fantastiska miljöer och rekvisita med lite inkastade moderna referenser (Legolas åker skateboard! Alltså...) Avatar var tusen gånger bättre. Å andra sidan är den gjord senare, med ännu bättre teknik. Kanske blir filmerna snabbare utdaterade nu, med den allt bättre tekniken. Fast Gollum är fortfarande fantastisk. Och Boromir. Och Theoden. De tre är bäst. Och bara en av dem är en huvudkaraktär...(Sam är bra oxå, han skäms inte för sig) Och, återigen, Gandalf och Aragorn har humor, vart tog den vägen?

Apropå det, en klantig översättare fick engelskans humour till humör...Där gick det fort och fel...

När Gud stänger en dörr, blåser han av taket

det här är inte min favorittid på året, men ju äldre man blir, ju mer lär man sig att allt går över; this, to, shall pass. Och, hur lamt det än låter, så måste det ju gå upp och ner, det kan inte vara lika jämt.

I dag skiner solen så jag ska ta lite bilder som jag kan lägga ut. När smällandet börjar får jag och hunden hålla oss inne och jag kan läsa Cesar Milans bok "Ledarskap med Cesar". Kanske får jag hjälp att klara nyår. Jag brukar resa bort men tänkte inte göra det i år.

Marsvin är roliga djur. Nu verkar Lea vara helt ok med Rakels ungar, även om Rakel puttar undan henne när hon kan. "Mockade" i går och ungarnas bajskorvar är tunna och små. Det är full fart bitvis och sen blir det tvärtyst igen. De leker väldigt lite, mest följa John. Annars äter, sover och snackar de. Märkliga djur. Hittills har ingen av dem tagit sig utanför buren, till hagen. Om nyfikenhet är ett tecken på intelligens...hm, då är de rätt dumma. Å andra sidan, de har ju allt de behöver i buren, varför lämna den då?

och som vanligt fyller jag år dagen innan. Det skulle kanske kännas konstigt om det inte vore så att jag är van, det har liksom alltid varit så. Svårt att tänka sig att man varit ett sånt där litet knyte, helt hjälplös. Ännu svårare att tänka sig att man snart är 50 år. Jag kan bara inte tro det. Man ser ju på andra människor att de blir äldre, men jag? Jag känner mig inte som 50. Fast - å andra sidan - hur känns det? Man har ju liksom aldrig varit här förut. Inte i den här kroppen i alla fall. Inte vad jag minns just nu. Att fylla år. Ett helt år. Fast man fyller det ju en dag i taget. Och en dag i taget ska nog funka, det har gått hittills.

Har det någon gång hänt att du inte överlevt nuet?

just det, nu är det här årets undervisning avklarad, det är enskilda samtal kvar. är nu ledig till måndag och det är skönt, framförallt för att få sova. annars har inget nytt hänt. än.

en lustig känsla, att jobba under ett jullov som lärare. Inte otrevlig, jag tycker ju inte om att ha lov, men konstig. Skriver detta på min "gamla" dator, den verkar fungera bra. De behövde byta ut någon hådvara, så reparationen kostade mig ingenting. Så nu har jag 2 datorer...jag ska nog sälja den andra, så hör av dig om du är intresserad. Jag köpte den för 4000 och säljer för 3500. Den har 2 Gb internminne, det är allt jag vet, men mer specifikationer kan jag nog bidra med vid behov.

Annrs är det jul snart. Igen. Och vi har klarat av årets längsta natt, det känns alltid skönt.

nu går vi mot ljusare tider

"vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig,
det här är nästan sant - för det har tiderna själva bestämt"

inlägg i morgon, jag åker till Heron City för att se Avatar...

är aldrig fler eller färre än antalet optimister i mänskligheten. så bara därför måste man bara optimist.

en liten människa i en stor värld, men jag vet vad jag tycker och vad jag tycker är viktigt. jag vet vad jag behöver för att må bra och ska se till att jag får det. om jag så ska kämpa till döddagar. eller borde jag acceptera "verkligheten"? vems verklighet i så fall?

om man tycker att man har problem kan man tänka på Tysklands statsskuld...

det har snöat i 2 dar nu, jippi! så länge jag inte ska köra bil gör det mig ingenting. och i dag tog jag upp snöord på SFI. svenska är ett konstigt språk, visste ni det? men alla språk är nog konstiga, det är bara det att man inte tänker på det när det gäller ens modersmål...

skotta snö
ploga snö
snö i drivor

snöflingor och
snölyktor och snögrottor
snö snö snö

och ett isberg
med istappar
tappad snö

tappad bakom en vagn?

får de heta, inte alls vad jag tänkt mig, men de föddes ju på lucianatten...de två svarta är hannar, den gråvita en hona. En av hannarna har en vit tass, det är Lucifer. Lucifer betyder ljusbringare, Lucidor var poet och Lucia, ja, det säger sig självt, eller hur? Kanske behåller jag dem allihop, det beror på vad Lea får ur sig och om det finns bra människor som vill köpa dem.

är nåt fantastiskt, man kan browsa runt bland en massa gammal och ny musik. hur coolt som helst. tog bilder på lunchen i går men behöver lära mig hur den här datorn vill jobba med bilder innan det funkar lika bra som med den förra. frustrerad? ja - något!

jag vet att man inte ska klaga (för vad lönar det sig till och det finns de som har det värre) MEN JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ MÖRKRET! Trött på att vara trött. Men - påt igen bara, tänd värmeljus, titta på Buffy och drick glögg, så blir det en dag i morgon oxå, med mulet och lite kallt. Tur att man ska träffa kompisar i helgen och äta gott. Så är det julfest på jobbet i morgon, så då bloggar jag nog inte. Får se om det blir kul...

gav jag receptet till i dag. Ingen peppar i! Och i morgon ska de får veta hur man gör, inte bara vad man ska i. Hm...märks det att jag inte brukar baka?

hela dan, tänka sig. Femte veckan som SFI - lärare och en del saker börjar "sätta" sig. Annat sätter sig nog aldrig, men sån är jag. Jag är inte lärare, men jag jobbar som det...Det är fortfarande jätteskönt att kunna cykla hem på lunch, gå med hunden, äta, bädda, kolla posten, vattna blommorna (vilket alltid är lättare i dagsljus) men - det blir också stressigt och jag känner det hela tiden som om jag kommer försent. Kanske för att jag gör det...

då jag bloggar från jobbet. Det har varit intensivt och jag är hur trött som helst i huvudet, men sånt är livet. Inga bilder blir det heller....pratade om o som i osann/sann och så vidare. Jag börjar se svenskan på ett nytt sätt. Jag får de svåraste frågor som det känns som jag borde kunna svara på, men inte då...

och bloggar från en elevdator. Det går det med. Men det blir inga långa inlägg och inga bilder. Hoppas på förbättring nästa vecka...