omtanket

att alla betygen är satta, men, hm...nå, de flesta betygen är satta. En stillsam dag på jobbet (frånsett betygsättarhysterin), med få elever på plats. En del var lediga, en del trodde att de var lediga. Så kan det gå.

I övrigt är det fredag och jag går på helg. Mer koll på läget i stillstanding i morgon, tack för den här veckan och kram.

är det mycket av just nu. När jag stod i affären och skulle handla i dag bestämde jag mig för att inte köpa griskött om det inte finns ekologiskt. Som sagt, egentligen skulle jag väl sluta med kött,  men vad finns det kvar att äta då...(en retorisk fråga) Jag som tycker så mycket om italiensk skinka, men varifrån kommer det köttet? Från Danmark? Och så var det det där med svininfluensan. Jag tror grisarna vill säga oss något. Vad, det får vi klura på.

är vad alla verkar hålla på med ständigt. Dvs man anklagar omgivningen för egna beteenden. Så nu ansluter jag mig väl till den skaran - som gör det alltså. Det är bättre att själv ta på sig sina egna tillkortakommanden.

Var på ett kul möte i går, med kulturmänniskor. Det handlade om hur man ska få mer pengar till kultur, olika vägar dit. Jag tror att grundproblemet är att vi i allmänhet inte förstår vad vi ska ha kultur till. Förmodligen inte förrän den är borta...Varför ÄR kultur viktigt? Jag vet ju att den är det, men VARFÖR? Av samma anledning som utbildning är viktigt, antar jag. Men vilken utbildning är viktig och varför? Vad behöver vi alla lära oss? Vem ska få definiera varför kultur och utbildning är viktigt? Har börjat läsa boken "Litteraturvetenskapens grunder" (eller nåt sånt) och i stort sett på varje sida finns det något som gör mig ilsken. Framförallt skillnaden på finkultur och fulkultur. Varför är den kultur finare som väldigt få konsumerar och uppskattar? Film, TV, serier, spel - sånt är skräp. Men varför är det då så många som konsumerar det? Om man jämför med Nobelpristagare, modern konst, poesi, opera...Om många gillar något är det  med automatik dåligt.

En intressant reflektion; författaren redovisar hur svårt det är att definiera litteratur, de skilda epokerna och vad som ska höra till en världslitteraturkanon, han jämför till och med med fysik (som också är svårt att få kläm på?). Är inte själva grejen med språk, litteratur, MÄNSKLIGHET att det inte GÅR att pressa in det i färdiga små lådor? Som sagt, JAG BLR SÅ TRÖTT!

Men, nu ska jag ju läsa 2 litteraturvetenskapliga kurser, så jag får bita i det sura äpplet. Kanske lär jag mig något på kuppen...

handlar det mycket om på radion i dag. När ska vi förstå att billig  mat betyder mat som tillverkas utan empati och framsynthet? Kvalitet kostar. Tydligen också djuromsorg. Och framförhållning. Så länge får man väl låta bli att äta kött, vilket är svårt när man tycker det är gott.

är väl det onödigaste en människa kan ägna sig åt? Tänk så mycket pengar, tid och energi som läggs på något som bara skrämmer människor. Det kan väl ändå inte vara bra? Hur  motiverar man en sådan verksamhet?

Skönhet, kärlek, att få göra det man brinner för - det skapar inga massförstörelsevapen.

(Massuppbyggnadsmaskiner, vore bättre)

Alltså kommer inläggen i stillstanding, välkomna dit!

På jobbet, bara jag och en kollega där. Vi skrev lite omdömen om de elever vi ska lämna över, jag satte de betyg jag kunde och skickade 55 mejl till årskurs treor om betygen. Nu har de fått informationen, sen är det upp till dem att göra nåt åt dem.

Rasismen breder ut sitt fula spöke över Europa igen, men kanske måste det vara så med jämna mellanrum, varje generation måste själv ta ställning FÖR livet och MOT dumheter.

I morgon möter ni mig och mina funderingar i stillstanding (eftersom jag är ledig).

på tisdagar, hur kommer det sig? Kunde inte tex intressanta tv - program som man vill följa (när man nu inte har nåt viktigare för sig) och diverse andra aktiviteter (taichi, kreatöraktiviteter) sprida ut sig er över dagarna i veckan? Dumt.

Och - nu ska man omorganisera skolan i Eskilstuna. Igen. Har någon människa räknat på vad alla dessa omorganisationer kostar? Kanske vi kunde ha lite fler lärare istället, eller bättre skolmat? Jag bara undrar.

måndag, men nu är det inte många kvar. Slutet på terminen är slitigt för många, vi börjar se fram mot lovet. Egentligen skulle vi se mer fram mot att få börja i höst igen. Det skulle vi göra om vi kände att det vi gör räknas, att vi får betyda något.

kommer inlägg i stillstanding, välkommen dit!

är svårt. Både inom och utom familjelivet, i arbetsliv och annorstädes. Det är lätt att putta över sina egna tillkorta -kommanden på omgivningen och att utsätta densamma för sin egen stress. Tur att jag är så cool...Men jag börjar tröttna på att klä skott för andras ilska, många gånger missriktad. Snart kommer jag att få nya människor att reta upp. Eller också inte.

Till en konferens om sällskapsdjur och människor som folkpartiet och Manimalis arrangerar den 1 juni i Stockholm. Det ska bli intressant! Länk till program till höger, gratis att vara med (men det kostar dig 300 om du inte kommer, bra tycker jag).

En medicin som ger precis de symptom som den ska ta bort, är inte det en fantastisk affärsidé? Jaha, det ska inte vara så, medicin ska hjälpa/läka/lindra. Ojdå, det hade jag ingen aaning om.

En stilla undran, ska inte läkemedel kontrolleras innan de släpps ut på marknaden? Typ i djur - människoförsök och i studier? Herregud, GÖRS inte det? Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad.

kreativiteten. Men av det följer att kreativiteten dödar skolan. Eller hur?

Sporten får alltid peta bort kulturen, i TV och tidningar. Jag vill att det vore tvärtom. Kultur är viktigare än sport. Så det så!

Startade dagen full av optimist och framåtanda, sedan försvann den bitvis under dan. Det berodde inte på bristande lunch eller nåt annat. Det är helt enkelt så att jag, sedan jag bestämde mig för att sluta, har svårare och svårare att motivera mig att ta nånting på jobbet på allvar. Inte bra. Jag är en lam anka...

från den här bloggen på helgerna, återkommer måndag, skriver i stillstanding istället.

Har jag inte blivit upprörd över någonting. Så kan det också vara. Det finns säkert mycket att vara upprörd över, men det har undgått mig i dag.

kan man tydligen ha utan några som helst kunskaper eller någon empati? Det intressanta är att chefen på ett sånt kan gå ut i media och säga att de inte gjort nåt fel när en av deras intagna elever (och den enda fllickan) tar livet av sig efter vad som bevisligen var långvariga övergrepp från pojkarna (en pojke) på samma hem. Ta ifrån dem tillståndet! Kolla upp de hem som finns (och fosterhem, familjehem) och ta bort tillstånde för dem som inte kan ta hand om trasiga människor på ett professionellt sätt. Återigen en diskussion vi haft förut. Varför återkommer dessa rapporter år efter år?

i leveransen från min Internet, kabelTV och fast telefonoperatör. (Jo, jag har comhem) Tur att man har en mobiltelefon! Det här med en fast telefon känns mer och mer onödigt. När jag flyttar tror jag jag struntar i att skaffa en ny. Det känns som pengar i sjön.

på jobbet, anlagda bränder i området där vi jobbar. Usch! Men å andra sidan, världen kanske SKA brinna? Så länge ingen brinner inne så är det ju bara saker, eller hur? En kollega oroade sig för att bli av med alla papper. Jag tänkte (i  mitt stilla sinne, det där som man håller för sig själv (om man inte är så korkad att man skriver om det i en blogg)) att det vore skönt, då kunde jag sätta MVG på alla elever.

(Om någon elev mot förmodan läser detta och får en idé - You wish! Det blir snarare så att ni får göra om allt som ni redan gjort om det inte ligger i Cyberspace)

kandiderar till Europavalet, dem kanske man ska rösta på? Länk tillagd.

var gårkvällens tema på TV2. Jag tittade inte, jag blir så ledsen över rovdjurshatet. Det är väl som med rasism, artism baseras på samma mekanismer, hat mot den som inte är som jag, som inte lever efter mina regler. Tittade också på en film med Deepak Chopra. Han talar om Buddhas upplysning, den åttafaldiga vägen.

Rätt synsätt
Rätt tanke
Lyssna förutsättningslöst
Rätt handling
Rätt uppehälle
Envetenhet
Meditation
Mindfulness - observera utan att döma

Det gjorde mig gladare.

eller ej, det är frågan. Är du rädd? Vad ska till för att du ska bli rädd, människor sjuknar in i din närhet och samhället slutar fungera? Vi som sett katastrof - och monsterfilmer är rätt luttrade. Det ska mycket till innan vi tar hoten på allvar.

och jag känner mig splittrad. Å ena sidan är jag anarkistisk socialist, å andra sidan ska jag starta företag och tjäna pengar (mycket, hoppas jag ju på). Går det att förena? Vi lever i en tid med upplösning av gamla givna ramar. Såg ett program i går om en man som födde barn. Han hade fötts som kvinna och gått igenom ett könsbyte, men behållit livmoder och äggstockar. Han och hans fru hade mindre bekymmer med hans gränsöverskridande än omgivningen hade. Vi måste försöka leva och låta leva. Varför blir vi så provocerade av människor som överskrider gränser? Är vi avundsjuka på dem för att de vågar?