omtanket

är vad alla verkar hålla på med ständigt. Dvs man anklagar omgivningen för egna beteenden. Så nu ansluter jag mig väl till den skaran - som gör det alltså. Det är bättre att själv ta på sig sina egna tillkortakommanden.

Var på ett kul möte i går, med kulturmänniskor. Det handlade om hur man ska få mer pengar till kultur, olika vägar dit. Jag tror att grundproblemet är att vi i allmänhet inte förstår vad vi ska ha kultur till. Förmodligen inte förrän den är borta...Varför ÄR kultur viktigt? Jag vet ju att den är det, men VARFÖR? Av samma anledning som utbildning är viktigt, antar jag. Men vilken utbildning är viktig och varför? Vad behöver vi alla lära oss? Vem ska få definiera varför kultur och utbildning är viktigt? Har börjat läsa boken "Litteraturvetenskapens grunder" (eller nåt sånt) och i stort sett på varje sida finns det något som gör mig ilsken. Framförallt skillnaden på finkultur och fulkultur. Varför är den kultur finare som väldigt få konsumerar och uppskattar? Film, TV, serier, spel - sånt är skräp. Men varför är det då så många som konsumerar det? Om man jämför med Nobelpristagare, modern konst, poesi, opera...Om många gillar något är det  med automatik dåligt.

En intressant reflektion; författaren redovisar hur svårt det är att definiera litteratur, de skilda epokerna och vad som ska höra till en världslitteraturkanon, han jämför till och med med fysik (som också är svårt att få kläm på?). Är inte själva grejen med språk, litteratur, MÄNSKLIGHET att det inte GÅR att pressa in det i färdiga små lådor? Som sagt, JAG BLR SÅ TRÖTT!

Men, nu ska jag ju läsa 2 litteraturvetenskapliga kurser, så jag får bita i det sura äpplet. Kanske lär jag mig något på kuppen...