hm
Det är inte lätt när det är svårt. Det är sällan allt går precis som man vill och ändå blir man alldeles ställd när livet strular. Varför är det så? Vi ser verkligheten i vitögat varje dag och förväntar oss ändå att den ska vara annorlunda. Jag vet att jag vill bli bättre på att acceptera allt som det är, jag vet att jag skulle må bättre då. Men det är så svårt.
Jag är van vid att kunna gå ut på nätet när jag vill, van vid att datorn snällt loggar in mig, så varför vill det inte fungera nu? Vad gör jag för fel? Varför är livet så här mot mig? Vad har jag gjort? Och varför bryr jag mig så mycket, när det mesta ändå är bra? Tja, säg det.
(skrev detta i går, på min sprillans nya dator när den vägrade att logga in mig på nätet. nu har jag ringt supporten och nu funkar det - jippi!)
Hunden har börjat skita igen och det är oxå lycka, man ska inte klaga när hunden bajsar, det är mkycket bättre än när den inte gör det, tro mig!
Denna helg var inte god mot mig, men visst kunde det ha varit värre?
du verkar vara en positiv själ - you go for it!
Och nu verkar det vara bättre igen, både med dator och hundmage. Ser fram emot lyxmiddagen på lördag! Vi ses!
Visst ska det bli gott! Och att vara positiv kan vara ett val man gör - det mesta kan bli värre och när det är som värst, då kan det i varje fall inte blir ännu värre...
