omtanket

i går, gav mig dessa funderingar;

Alla vi som blev över
Här står vi och
begrundar varandra
Vi som ingen behöver
Konkurrenter, kollegor,
vi som saknar kontakter och tur
eller rätt utbildning
för just den här lågkonjunkturen

Inte är jag en av er -
Jag har ju utbildning
och en massa erfarenhet
Jag tillhör inte
den här misslyckade skaran -
jag ska inte vara här
(ändå är jag det)

Jag påstår inte att jag har rätt, men så här ser en bit av insidan på min hjärna ut när jag står i ett rum fullt med arbetssökande människor som alla ska låtsas vara positiva och fulla av tro på sig själva. Eller? Hur söker man jobb när inga jobb finns att söka - eller, när varje jobb har hundratals sökande? Jag vet bara att jag blir mindre petig för varje vecka som går...