och så jobbar man
igen. Pust. Dagarna går i 120 knyck, minst. Men i dag kände jag mig uttråkad. Redan. Det kan bero på vädret, mulet, mulet, mulet...Och hur stavas vår statsministers efternamn? Tänk vad man tror att man vet tills man ska berätta det för någon annan...
livet och det och sånt, hörni...
livet och det och sånt, hörni...
Kommentarer
Postat av: Eva
Mmm... även gråa och mulna höstar kan ha sin charm, men nu är väl måttet rågat. Jag är LESS på att vakna upp till ett grått mörker och möta duggregn var eviga dag. Ge oss lite sol, någon!
Postat av: agneta
du, jag förstår PRECIS vad du menar, men här lyste faktiskt solen en stund mitt på dagen!
Trackback
