omtanket

människor att lägga sig i vad andra gör eller inte gör? Jag tror inte att jag har några som helst synpunkter på hur andra löser (eller inte löser) sina arbetsuppgifter, men andra tycks tycka att de är i sin fulla rätt att ha åsikter om mitt arbete. Det är som att få höra vem man är av människor som inte har en susning. Egentligen skulle jag ju visa att jag blir arg och ledsen, men vad skulle det hjälpa? Det kallas för att vara konflikträdd, men jag kallar det konfliktundvikande. De flesta människor kan jag prata om det mesta med, men med en del skevar allting, det skär sig och skaver, vi är oense om allting och det blir svårt och tröttande att försöka förklara sig. Vi säger att man är - respektive inte är - på samma våglängd, och jag tror att det är det bästa sättet att förklara känslan. Med en del blir det bara brus och man orkar inte lyssna genom det, eller själv skrika genom det.

Med andra går det nu jättebra att komma överens, eftersom jag gett upp om att vi ska kunna se saker på samma sätt. Hm, en lärdom kanske...